Trummisar

De här trummisarna var med i en filminspelning vid Sergels Torg i helgen som var. Två tagningar på dessa gentlemen därefter på en ung man som kom stegandes ned från en av rulltrapporna ned till Segels Torg. Någon som vet vad som spelades in?

Gatutecknare

De är rasande skickliga tecknarna, tänk att med blyertspennan kunna avbilda en person på en halvtimme  till fyrtiofem minuter cirka och bara för ett par hundralappar. Hade jag haft tid och tålamod att vänta på att någon teckning blivit klar kanske jag haft ett hum om hur porträttlika teckningarna blev. Har en känsla av att om en person har ett slätstruket utseende är det svårt att återge det bra. Däremot en person med bestämda drag borde vara lättare återge, säger jag som inte har en endaste hum om detta. Med kameran återger man dock för det mesta folk porträttlika. I mina gömmor plockade jag fram en 2X konverter som monterades mellan kameran och objektivet, alltså ökades brännvidden från 50 till 100. Låga och höga bländartal blev väldans skumma hur svårt som helst att fokusera där. De här bilderna togs med medelbländartal och får väl anses godkända. Dock åker konvertern in i gömmorna igen å där lär den få ligga.  

   

Showoff

Satt och vilade mina ben på Konserthustrappan tillsammans med många andra för mig okända. Rätt som det är står den här killen framför mig och gör sig redo med typiska rörelser som vi har sett elitidrottsmän göra i alla tider. Tänk er hur Carolina Klüft gör så förstår ni, han pratar med sig själv och peppar sig själv inför sitt stora hopp.

Här går han fram och kontrollerar och memorerar var han ska ta avstampet, djupt koncentrerad fortfarande pratande för sig själv. Det här är allvar och ingen lek för honom, det är världsrekord som gäller och vi på konserthusets trappa hans publik.

Nu är han tillbaks till ansatsplatsen med fuill koll på var han ska ta avstampet. Se bara på polarn med händerna i byxfickorna han såg ut som va sjutton sysslar denne mannen med och en tvivlande blick kan jag ana. 

 

Här är han på väg mot världsrekordet i jämfotahopp, om jag har förstått rätt och nu gissar jag så ska han komma så nära stolpen som möjligt. I vilket fall som helst är han mer än nöjd med hoppet verkar det som,  hans ovationer och segervrål tyder på att han är mer än nöjd med resultatet. Publiken applåderar naturligtvis i alla fall vid de första försöken.

 

Tillbaka till utgångspunkten han tycks tänka att bättre kan jag. Av min närmsta granne på trappan fick jag höra att killen kommer ofta hit och utför sin idrottsbragd och har så gjort i flera år. Underbar uppvisning tycker jag å tänk ny publik har han varje gång.

Karlsson på taket!

Karlsson på taket dök helt plötsligt upp vid vår semester på Hermanö. Vi var uppe och tittade på utsikten vid den gamla lotsstugan på öns högsta punkt. Så fanns Karlsson där helt plötsligt. Helga har fått nya åror i råformat skulle man kunna säga. Inte mycket till utrymme är det mellan sommarhusen, men meningen med att vara här är naturligtvis att strosa runt ön bada vid nån klippa eller bara njuta av naturen.

Not Unpluged!

Bounty det gamla skeppet ligger vid Skeppsbron, som Marlon Brando (Myteriet på Bounty) å en del andra i filmvärlden har rattat. Säkert en helt ovärdig sjöterm men jag håller mig till rattar i alla fall. Som ni ser så ligger hon vid kajen Not Unpluged, kanonerna alltså. Blev överraskad av hur mycket mindre hon är jämfört med ostindiefararen Göteborgh. Hundra bagare ville de ha för ett besök ombord, hoppade jag över. Har varit ombord på Göteborgh båda gångerna den besökt stan och det mesta såg snarlikt ut. Å vad det gäller rep och tåg innehåller båda skeppen en otrolig mängd av sådana. Bounty drog till sig både inhemska innevånare och turister en masse, tyska, finska, amerikanska, engelska kunde höras lite här och var i publiken.  
Skepp ohoj.

Håverud

MS Dalslandia på väg in i en av slussarna i Håverud. Här spenderade vi en hel dag med att spana in slussningarna under vår semester. Båtarna kom i en strid ström över dagen och det var hur kul som helst att följa. Fyra slussar har Dalslands kanal vid Håverud men totalt 31st i den 25 mil långa kanalen.

Med 5 cm till godo på varje sida så är det bara att böja på nacken för den skicklige skepparens manövrering. Kom i slang med en av matroserna på skeppet som berättade att skeppet är specialanpassat för slussarna i kanalen och byggd av skepparen själv. Skeppet har en längd av 22,35m och bredden är 3,97m och ett djupgående på 1,8m. Med de måtten klarar den sig med minsta marginal igenom slussarna.

Här själ jag lite information från nätet om själva akvedukten!

Akvedukten i Håverud skapades av den kände kanalbyggaren Nils Ericson. Beroende på lokala markförhållandena i Håverud kunde man inte bygga en vanlig slussanläggning där. Bergarterna var lösa, strömmen stark och stupen för branta. Nils Ericson kom då på den geniala idén att istället bygga en akvedukt. Akvedukten är en fritt hängande bro, där vattnet leds i en 33,5 meter lång plåtränna ovanför forsen. Plåtarna är sammanfogade med 33000 nitar. Ännu har inga nitar behövts bytas ut. Då kanske jag ska lägga till att slussen i Håverud invigdes 1868, en aktningsvärd lång tid utan reparationer.

Danish people screws!

Ja den titeln tål å tänkas på, tolkningsfrihet råder i vårt land. Men frågar du mig så handlar det om en skruv och mutter som kan ses på gågatan i Fredrikshavn. En gågata med idel små individuella affärer med ett stort varierat utbud av kläder bland annat och mycket annat. I Sverige har vi halkat in på fel väg tycker jag, köpcentra i vartenda hörn i landet med samma affärer, samma utbud. Små butiker konkurreras ut med höjda hyror för varje centrum som moderniseras å la köpcentrum och därmed försvinner det lilla men varierade utbudet. Jag förväntar mig att ett och annat köpcentrum dör lite då och då på grund av brist på kunder. Onoff i konkurs i veckan som gick, fler är att vänta. Som jag ser det är det omöjligt att handla så mycket så att alla köpcentra ska gå med vinst, och dessutom korkat. Är det inte dags för räknenissarna att ta ett sabbatsår eller ett par kanske.  

Carpe...

Skagen

Vi besökte också Skagen på vår semester där någon slags festival pågick med livemusik utomhus lite överallt. Livemusik utomhus har man tydligen under hela sommaren i Skagen, mysigt tycker jag. Det här paret från Oklahoma i USA underhöll matgästerna på en uteservering med bluegrass musik. Rätt ovanlig basgitarr damen spelar på skulle jag tro i alla fall är den ovanlig i min värld.

Här utanför en pub som var fullpackad lyssnade folk utanför lika bra som inne på ett bluesband. Mycket öl går det åt skulle jag tro. Mer eller mindre alla vi möte på ströget hade en öl i handen gammal som ung, kvinnor som män mitt på dagen alltså. Lätt berusning hos många men ingen som uppträdde berusat och illa, visst en del var högljudda å det är väl lätt att bli efter ett par öl. Kanske det är detta som är danskt gemyt? Nån som vet?  

Carpe

Manne

Tillsammans med två barnbarn tittade vi på clownen Mannes rullande föreställning vid Eggeby Gård i juni nån gång. Riktigt rolig var han med många skämt också för vuxna, vilket gjorde det lika roligt för oss vuxna som för barnen. Senare efter föreställningen kommenterade sambon Mannes ålder. Han måste vara jättegammal han har ju funnits jämt, så länge jag kan minnas ungefär, lät det. Varpå jag nyfiken som jag är sökte på nätet om den gamla clownen Mannes ålder. Kunde konstatera att även jag tillhör de där jättegamla eftersom vi råkar vara årsbarn Manne och jag. Hujeda mig så det kan bli. För övrigt är det den gamle trotjänaren Pentaxen som Manne porträterats med.

That´s life folks sanningarna är obarmhärtigt klargörande.   

På andra sidan Sverige

Här var vi för lite drygt två veckor sedan, Hermanö utanför Orust en sex kilometer lång ö med gamla anor. De två första bilderna är tagna från bron mellan Hermanö och Gullholmen. Båda öarna hade sin sin största epok under 1800 talets stora tillgång på sill, fiskarstugor byggdes därför i vartenda hörn särskilt på Gullholmen. De står kvar än idag ofta som permanent boende. Konstnärer är också vanligt förekommande på öarna. I stort sett varje morgon hade vi besök av en gigantisk gråtrut som slog sig ned på balkongräcket och skrek på uppmärksamhet. Mat antog vi, men se det gick vi inte på, mata en sån där orädd flygmaskin hade väl till slut inneburit att han begärt sovhörna inomhus. Men häftig var han och mycket orädd, satt vi ute på balkongen slog han sig ned på berghällen cirka en meter från räcket. Efter en timmes väntan gav han upp och flög iväg. Gick ingen nöd på honom välgödd som han ser ut.